OS 2012 har avslutats, jag har fått uppleva sju OS framför TV:n. Frågan är om inte det här är det bästa? Äntligen fick ett OS gå i ett riktigt idrottsland, Storbritannien är grundaren av många sporter, men framför allt är det där som reglerna har skrivits. Det märktes verkligen att det var ett idrottsland som OS var i, kul att Storbritannien tog 65 medaljer varav 29 guld och slutade 3:a i medaljligan efter USA och Kina.
Innan OS tippade jag på tio medaljer, det blev åtta. Jag tycker det är ett helt OK resultat, för mina givna medaljörer Therese Alshammar och Rolf-Göran Bengtsson blev skadade och kunde inte tävla för full kraft så där försvann två medaljer och då blev det åtta medaljer i min tippning. Nu stämmer ju dock inte detta helt och hållet, av de som tog medalj tippade jag bara Håkan Dalby helt rätt på en silverplats och Jimmy Lidberg tippade jag skulle vinna silver, men det blev ”bara” brons.
Handbollsherrarna var Sveriges höjdpunkt under OS, att vi fick se dessa älskade landslag resa sig på nytt efter tio år utan mästerskapsmedaljer var fantastiskt. När de är med i OS för första gången på tolv år går de till final. OS-finalen blev extra känslosam för mig, det var en cirkel som slöts igår. Den 30:e september 2000 spelade Sverige OS-final mot Ryssland. Den 30:e september har Helge namnsdag och det hette min morfar. Min morfar gick bort för knappt en månad sedan och igår hade vi parentation för honom i kyrkan (det är att man minns och tackar honom för det han har gjort i församlingen) och igår spelade Sverige återigen handbollsfinal, denna gång mot Frankrike och återigen förlorade Sverige knappt. 2000 förlorade de med två bollar igår förlorade de med en. Det var snopet, men jag tackar för showen och underhållning handbollsherrarna har bjudit oss på. Det var fantastiskt. Det var bara guldet som fattades, då hade de fått bragdguldet i december.
Att göra listor över OS-höjdpunkter brukar jag tycka är svårt, men nu tycker jag faktiskt att det är enkelt. Här kommer min lista över OS topp 5 internationella höjdpunkter:
5. Usain Bolt: Fantastisk atlet, behöver väl inte säga mer, är den förste att vinna ”sprintertripplen” (100 m, 200 m och 4X100 m) två OS i rad. Förväntningarna var stora och han svarade med utklassningssegrar. På 4x100 m satte Jamaica världsrekord, men individuellt satte inte Bolt något. Det gör att han bara hamnar på femte plats på denna lista. Bolts insats i Peking var mycket större, då chockade han en hel idrottsvärld, nu var förväntningarna större och hans fantastiska lopp blev då inte lika magiska.
4. 200 m medley: Michael Phelps blev bara 4:a på 400 m medley och idrottsvärlden började tvivla på den bäste olympiern genom tiderna, har hans tid redan gått? Men nu visade han för en hel idrottsvärld att han är nummer 1. Han tog guldet före Ryan Lochte, att resa sig och komma tillbaka efter en sådan svidande förlust var stort. Detta lopp var simkonungens återkomst. Jag tycker det är synd att vi inte får se Michael Phelps simma i Rio, de OS som jag har följt har han varit ett stort affischnamn.
3. Mo Farahs dubbel: Mo Farah kom till friidrottstävlingarna som Storbritanniens hopp. Trycket var enormt, på arenan var det en magisk stämning när han sprang. Han vann duellen över regerande mästaren Kenenisa Bekele på 10 000 m. Utav bara farten sprang han veckan efter hem 5 000 m. En klassisk dubbel och detta var friidrottstävlingarnas största ögonblick.
2. 400 m medley: Redan första dagen fick vi se en superduell, mellan simgiganterna Ryan Lochte och Michael Phelps. Loppet kommer att bli känt som ”duellen som uteblev”. Ryan Lochte slaktade allt motstånd och Phelps blev bara 4:a, hans sämsta placering i ett OS, sedan 2000 då han som 15-åring kom femma på 100 m fjäril. Efter detta lopp trodde jag London skulle bli Lochtes OS, men Phelps visade ju senare att han fortfarande håller…
1. Tennisfinalen: Skotten Andy Murray kom till tennisturneringen som spelens stora affischnamn. Han hade aldrig vunnit någon Grand slam, men ändå trodde alla britter han skulle vinna. Den besvärade Murray måste ha känt ett enormt tryck på sina axlar. Vägen fram till finalen gick bra, han slog ex. världstvåan Novak Djokovic i semin och i finalen väntade världsettan Roger Federer, världens genom tiderna bäste tennispelare. Federer saknade bara ett OS-guld, sedan skulle hans samling bli komplett. Finalen kommer dock att bli känd som ”slakten av tenniskungen i Wimbledon”. Andy Murray vann i tre raka set med 6-2, 6-1 och 6-4. Jag minns inte senaste gången Federer förlorade med sådana siffror och framför allt på underlaget gräs, vilket är Federers favorit. Man kan beskriva Andy Murrays OS-äventyr som en saga och den fick bli sann.
Listan kan tyckas vara aningen mansdominerad och brittisk, men det är ju idrotten i stort! För säga vad man vill om Shelly-Ann Fraser-Pryce, men det är ju ändå Usain Bolt som är Jamaicas stora affischnamn. Och utan britterna hade det inte blivit något OS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar