lördag 7 juli 2018

Passa på och njut!


Kvartsfinaltider, det är när VM är som bäst! De bästa matcherna som jag sett från tidigare VM-turneringar hämtar jag från kvartsfinalspelet. VM 2006 kommer för alltid att vara lite speciellt. Familjen bilade då ner till Spanien och jag fick vara i Tyskland när Tyskland straffade ut Argentina och i Frankrike när de slog ut Brasilien. Framför allt Frankrike-Brasilien minns jag extra väl. Brassarna var regerande världsmästare och var storfavoriter i denna match. Ronaldinho, Kaká och Ronaldo d.ä. skulle egentligen bara ut och säkra semifinalbiljetten. Men där och då fick vi se en sista show av den störste någonsin, Zinedine Zidane. Den matchen visade han hur en spelare helt kan avgöra viktiga matcher, var fint att se den showen innan han tackade för sig med att skalla Materazzi. När Zidane passade fram Thierry Henry till matchens enda mål så visste glädjen på hotellet i Montelimar inga gränser. Sen den matchen är Frankrike mitt ”andralag” i mästerskapen.

När Belgien slog ut Brasilien igår fick vi på nytt se en kvartsfinal utöver det vanliga. Det var en händelserik match, bägge lagen skapade många chanser. Belgien vann på kontringsspel och en taktik i världsklass.

I samband med idrottsgalan år 2001 utsågs Sverige-Rumänien och Ravellis straffräddning till århundradets idrottsögonblick. Har varit lite avundsjuk på de som är 5-10 år äldre än mig och fick uppleva den matchen, men idag hoppas jag att vi får se en match som bräcker Rumänien-matchen i underhållningsvärde. Svensk herrlandslagsfotboll kommer idag att ge sig in i den största matchen under detta millennium. Svensk defensiv briljans ställs mot ett fruktat engelskt anfall. Om jag fick plocka in en valfri spelare från en annan trupp i den svenska startelvan, då hade det varit Harry Kane. Han är inte VM:s bäste spelare, men han är den striker, målgörare, som Sverige saknar. Ska bli oerhört intressant att se hur Granen och Nilsson Lindelöf ska stoppa honom.

Jag tror på en tillknäppt, chansfattig match, som går till förlängning och straffar. England kommer komma dit med högt självförtroende efter straffseger mot Colombia, men kommer likt i EM 1996 att förlora på sin andra straffläggning. Tänk om Sverige verkligen går till semifinal, magiskt! Har dock svårt att tro på en ny medalj; Kroatien, Frankrike och Belgien känns för svårslagna i det här läget av turneringen.

Extra roligt att Sverige går bra i VM 2018, det sista i sitt slag. Om fyra år kommer VM spelas i november/december. Kommer bli helt annorlunda känsla, VM ska spelas i samband med midsommar, man ska ha möjlighet att fira segrar med bad, lira lite boll med vänner. 2022 kommer semifinalerna att spelas i samband med lucia, Australien-Tyskland kommer behöva knös in mellan skidskytte från Kontiolahti och andra åket från slalom i Levi. Men framför allt kommer VM överskuggas av att qatariska myndigheter tillåtit att två byggnadsarbetare per dag har dött under förberedelserna. Fifa, gör om och gör rätt – flytta VM från Qatar. 2026 kommer VM bestå av 48 lag, det är en ökning med i alla fall åtta för många lag...

Till sist: förväntningarna på det här mästerskapets krönika kommer vara enorma. Jag hoppas att SVT gör det de kan för att få Albert Svanberg att ta tjänstledigt från sin chefsroll för SVT Programetik. Albert som levererat de magiska krönikorna från VM 94, VM 98 och OS 04 – hade varit ljuvligt att få en sista krönika signerad honom. Om inte Albert är tillgänglig hoppas jag att André Pops får förtroendet, hans EM-krönikor från 00 och 04 är också riktiga godbitar de med. Jens Lind får förresten gärna också finnas med på ett hörn, finns nog ingen som kan porträttera och berätta om människoöden på ett lika intressant sätt som honom.

tisdag 3 juli 2018

Nu eller aldrig


94-sommaren var jag bebis och sov mig igenom straffläggningen mot Rumänien. 02-sommaren var skrällsommaren, då Sverige var med och slog ut Argentina ur gruppspelet (Argentina som då hade spelare som Ayala, Almeyda, Samuel, Zanetti, Batistuta, Ortega, Veron, Simeone, Crespo och Caniggia. Det får nog anses vara VM-historiens bästa lag som inte gått vidare till slutspel). Men VM-02 är också ihågkommen för succén som uteblev. Då stod Senegal och Turkiet från en semifinalplats, men efter otur med stolpträffar rök Sverige redan i åttondelen mot Senegal. Ett snöpligt golden goal-mål satte stopp då. Är så tacksam för att FIFA tagit bort den spelformen till förmån för vanlig förlängning. Golden Goal och Sudden death är nervpärs utöver det vanliga och leder till spel där ingen vågar chansa, för att ett misslyckande blir helt avgörande.

Nu står vi där igen med en möjlig succé framför oss. Varken Schweiz, England eller Kroatien är enkla motståndare, men jag tror nog aldrig under min livstid att Sverige kommer ha en bättre chans att gå till final, än vad man har nu. Alla matcher kommer Sverige att slå ur underläge, vilket är perfekt! Vi har sett stornationer som Tyskland, Spanien, Argentina och Portugal falla på mättnad, med spelare som redan har ett gäng Champions League- och mästerskapstitlar. Medan ett hungrigt och organiserat Sverige kommit att ta sig an favorit efter favorit med bravur. Det här är Granens, Sebs, Lustigs, Bergs och Toivonens sista chans till en succé med landslaget, tror inte att de på något sätt är nöjda med att ”bara” ha gått vidare från gruppen.

Sverige-Schweiz är två av VM:s mest defensiva lag och kan mycket väl gå till straffar. Jag var på plats på lilla Ullevi när Marcus Berg missade första straffen i U21-EM-semin 2009 mot England. Om jag minns rätt så vågade inte Toivonen lägga någon heller, en straffläggning som Sverige sedan förlorade. Känns då oerhört tryggt att veta att Guidetti, Kiese Thelin, Augustinsson och Nilsson Lindelöf satte sina straffar i U21-EM-finalen 2015. De har gjort det då och ska ”bara” göra det igen. Lägg därtill att Granen har varit VM:s mest säkre straffskytt hittills och att Olsen har 33 procent i räddningsstatistik på straffar. Det gör att vi inte behöver vara alltför rädda för att få hjärtinfarkt.

Fotbolls-VM är så mycket mer än 22 spelare som jagar efter en boll. Det är nationers historia som skrivs! Landet Sverige behöver en framgång. Landet där ensamheten beskrivs vara som störst behöver något gemensamt att sluta upp kring och glädjas åt. En svensk seger kan ge både optimism, framåtanda och framtidstro för svenska folket. Låt oss drömma och hoppas på en succé!

Till sist, hur långt behöver fotbollsherrarna gå för att knipa åt sig bragdguldet från skidskytteherrarna, Charlotte Kalla eller Andre Myhrér? Tacksam för att jag inte är med i bragdguldskommittén i år.

torsdag 8 februari 2018

OS-tippningen

Efter två knappa förluster mot Vancouver och Sotji är det nu dags för Pyeongchang att välkomna världen för vinter-OS. Det är välkommet med en ort som erbjuder riktig vinterkyla efter vårvärmen i Sotji, förhoppningsvis slipper vi dopningsavstängningar för att någon behövt ta pollentabletter. Minns i uttagningen inför OS 2014 (som Sotji slutligen vann) att aplinlegendaren Alberto Tomba menade att Pyeongchang erbjöd ”the best conditions for the athletes”. Samtidigt som det ska bli väldigt intressant att se hur en stad med färre invånare än Mölndal klarar av att arrangera spelen. Det är dock en tjusning med vinter-OS, att mindre städer fortfarande kan arrangera det. Sommar-OS är sedan länge vikt för storstäder som Rio, Tokyo, Los Angeles och Paris.

På ett sätt byggs nästan hela vinter-OS upp på tillfälligheter. Felskär, fel valla, för glättig is, för varm is, för mycket vind, för lite vind. Ja, ursäkterna för en utebliven toppinsats är många (det är i princip bara curling och hockeyn som inte påverkas så mycket av tillfälligheter). Det gör det oerhört svårt att tippa vinter-OS, det är som dömt för att misslyckas. Men efter en lyckad OS-tippning i Rio senast vågar jag ge mig på ännu en tippning. I Rio tippade jag elva svenska medaljer – det blev elva svenska medaljer. Tippade helt rätt på en av Sarah Sjöströms medaljer och Peder ”Jerringpriset” Fredricssons silvermedalj.

Efter tre riktigt framgångsrika vinter-OS tror jag på ett fjärde raka:

Guld:
Charlotte Kalla, 10 km fritt
Lag Niklas Edin, Curling
Sandra Näslund, Skicross

Silver:
Charlotte Kalla, Skiathlon
Damstafettlaget, Skidor
Parallellslalomlaget
Damernas teamsprint, Skidor
Lag Hasselborg, Curling
Stina Nilsson, Sprint

Brons:
Frida Hansdotter, Slalom
Herrstafettlaget, Skidor
Tre Kronor, Hockey
Daniel Richardsson, Femmilen

Jag blir inte på något sätt förvånad om Andre Myhrér (slalom), Henrik Harlaut (Slopestyle), Victor Öhling-Norberg (Skicross), Jennie Lee Burmansson (Slopestyle), Calle Halfvarsson (Sprint), Marcus Hellner (Skiathlon) och Fredrik Lindström (Skidskytte – distans) tar medalj. Men tror tyvärr inte de kommer ha de berömda marginalerna med sig.

13 medaljer, varav tre guld – det vore riktigt imponerande. Annars tar vi med oss att ”Silver-Stina” förblir ”silver-Stina” och att om Kalla tas ut i teamsprinten tror jag att hon tar fyra medaljer. Mäkta imponerande! Daniel Richardssons brons är nog mer tippat med hjärtat, men hans rutin kan bli avgörande. Det arrangeras inte många femmilar per säsong, Richardsson bör vara en av de mer rutinerade i startfältet

Låt spelen börja!

Efterskrift: Inga NHL-spelare, ingen Petter Northug, Björndalen eller Johaug. Inför OS lyser stjärnorna med sin frånvaro. Men det speciella med OS är att det alltid är intressant ändå. Sporter som man aldrig ser på annars vill man plötsligt inte missa en sekund av.

torsdag 18 augusti 2016

OS: Stryk brottningen

Sommar-OS kan mycket väl uppfattas som simnings-VM ena veckan och friidrotts-VM andra veckan, med massa andra sporter runt omkring. Sporterna runt omkring kan vara stora bollsporter (fotboll, basket, handboll) och mindre sporter (skytte, gymnastik, kanot), som bara syns i medierna vart fjärde år. För de mindre sporterna är OS oerhört viktigt, det är sporternas stora möjlighet att locka nya unga utövare. Samtidigt ställs det stora krav på att de sporterna är lättförståeliga, bra TV-sporter, för en berättigad plats i det olympiska programmet.

En sport som jag har sett de senaste kvällarna är brottning, men jag kan inte säga att jag har blivit klokare på reglerna i denna sport. Varningar delas ut, varningar som ibland konverteras till poäng. Stressklockor används vid passivt spel. Det är svårt att se vilka grepp som dels är tillåtna och vilka manövrar som domaren ger poäng för. Sen kastas det helt plötsligt in gossedjur, som tydligen är tecknet för att brottaren vill utmana ett domslut.

Det är rörigt och bristen på tydlighet gör att det inte är en sport som hör hemma i OS. Brottningen har varit omdiskuterad länge, i februari 2013 röstade IOK igenom att sporten skulle försvinna från OS-programmet år 2020. Men beslutet mötte stort motstånd och brottning röstades tillbaka på prov igen år 2020 och 2024. Sommar-OS får inte bli allt för stort, därför är nya sporter med på prov, till exempel är golf med på prov i Rio och i Tokyo år 2020. Efter spelen sker det en utvärdering där det bestäms om sporten blir permanent eller inte. Jag tycker golfen ska ta brottningens plats i OS-programmet framöver.

Det som talar för att brottningen ska få vara kvar är traditionen. Brottning är en av få sporter som har varit med i alla moderna olympiska spel sedan 1896, brottningen fanns till och med i det antika programmet. Men sporter kan inte vara kvar i OS på gamla meriter, utan de sporter som är mest lämpade i OS-programmet ska vara där.

För svensk del skulle det vara ett stort bakslag om sporten försvinner från det olympiska programmet. Brottning är Sveriges överlägset mest framgångsrika sport, med 28 guld och totalt 84 medaljer. Även i nutid är brottningen en svensk framgångssport, under 2000-talet har det blivit minst en svensk brottningsmedalj i varje OS. Men framgångsrika länder ska inte diktera villkoren för vilka sporter som ska vara kvar.


Efterskrift: Imorgon kliver ett av Sveriges guldhopp in i OS, kanotisten Petter Menning. Kanot har också varit en svensk paradgren genom åren med namn som Agneta Andersson och Gert Fredriksson. Imorgon och på lördag hoppas vi att Menning ska föra vidare den stolta traditionen.

onsdag 17 augusti 2016

OS: Revanschen

Svenska fotbollsdamerna nöjde sig inte med att slå ut storfavoriterna USA i kvartsfinalen, utan passade på att även slå ut Brasilien i semifinalen. Det blev återigen en rysare som gick till straffar. Även om Sverige inte har spelat bländande fotboll (skottstatistiken 9-58 talar för att vi inte har varit det spelförande laget), har man gjort det som spelet går ut på – nämligen att vinna. Det finns väldigt mycket revansch i de här segrarna. Dels en revansch för svensk damfotboll, som under de senaste åren har blivit medialt hånat för att inte leva upp till de högt ställda förväntningarna. Bland annat fick man mycket kritik efter VM förra året, trots att man inte förlorade en enda gruppspelsmatch och åkte ut mot favoriten Tyskland i åttondelsfinalen.

Det här var en revansch för Pia Sundhage. Hon kom som en drottning 2012 efter två OS-guld med USA. Med Sundhage som förbundskapten förväntades det att Sverige skulle vinna hemma-EM 2013, dock blev det bara semifinal och kritiken mot henne började gro. Kritiken nådde sin kulmen efter VM förra året och det diskuterades om Sundhage verkligen var rätt person att leda Sverige i Rio. Nu börjar det återigen om hon borde ta över herrlandslaget framöver.

Det var även en revansch för OS-laget. Efter förlust mot brasilianskorna med 5-1 i gruppspelet, ska det egentligen inte gå att vinna en match mot samma lag senare i turneringen. Men grunden för segern sattes i försvaret och genom målvakten Hedvig Lindahl, som har varit tryggheten själv i målet. Att Lindahl har ansträngt sig med att läsa på om olika straffskyttar kan visa sig vara guld värt.

Trots att Sverige har slagit både USA och Brasilien går man inte in i finalen som favoriter. Tyskland har vunnit mot Sverige i fyra betydelsefulla matcher under 2000-talet, varav en VM- och en EM-final. Om Sverige vinner mot Tyskland har man fått igenom en fullständig revansch. Vid ett OS-guld har man tystat tvivlarna och laget kan då mycket väl få ett annat guld den första tisdagen i december – bragdguldet.

För övrigt har Sverige inte har haft det riktiga flytet under OS. Visst har det blivit sex medaljer (och en sjunde väntar på att få en valör), men det har bara blivit ett guld. För tre av silvermedaljörerna (Henrik Stenson, Emma Johansson och Marcus Svensson) var det dessutom riktigt nära guld. Jag tippade elva medaljer – vågar fortfarande tro att det är möjligt. Men då gäller det att få ett par brottningsmedaljer, att Peder Fredricsson och All in fortsätter hoppa felfritt, Anna Nordqvist slår birdies och att Petter Menning vinner det där kanotguldet på K1 200 meter.


Efterskrift: OS är över för de svenska handbollsherrarna. Det snackas om fiasko, jag skulle snarare vilja säga otur. Man har inte haft de där berömda marginalerna med sig. Sverige förlorar två av sina förluster med uddamålet och lyckas länge hålla jämnt mot europamästarna Tyskland. En annan intressant grej från handbollen är att ett misstag kallas för tekniskt fel. Det tänker jag ta med mig till vardagslivet.

lördag 13 augusti 2016

OS: Plötsligt händer det

Vilken fredag det var! Ett fantastiskt världsrekord slogs, även om tilliten kan diskuteras. Handbollsdamerna briljerade och fotbollsdamerna stod för dam-OS-fotbollens största sensation någonsin. Ett Sverige som förlorade med 5-1 mot Brasilien skulle inte bara ha någon chans mot regerande mästarna USA. Men bollen är rund och med en stabil defensiv lyckades Sverige hålla tätt. Samtidigt som talangen Stina Blackstenius gör ett fantastiskt inhopp och mål. Sedan blev dock den amerikanska pressen för stor och de lyckas till slut få in bollen. Efter en händelserik förlängning där två mål felaktigt bortdömdes väntade straffar. Straffläggningen kom att bli ett psykologiskt spel där mycket kom att handla om press. För när Christen Press inte träffade det svenska målet var det upplagt för svensk seger. Det som följer är sedan klassiskt. För att dra ut på proceduren byter den amerikanska målvakten Hope Solo handskar, men Lisa Dahlkvist är kolugn och sätter straffen säkert. Det enda som Hope Solo lyckades med handskbytet var att göra sig själv till åtlöje.

Även om det var en magnifik svensk seger gäller det nu att ladda om inför semifinalen, där jag tyvärr tror att Brasilien blir alltför svåra. Att Brasilien utklassade Sverige i gruppspelet kommer påverka båda lagen mentalt.

För övrigt är det fina med mängden sporter i OS är att man kan välja sport efter behov. Om man vill ha dramatik söker man sig till en handbollsmatch, skönhet erbjuds på tennisplanen och om man vill uppleva lugnet är det golfen som gäller. Golfen har verkligen bidragit med en ny lugn dimension i det olympiska sommarprogrammet, ungefär samma funktion som curling har i ett vinter-OS. Golfen har kommit till OS för att stanna!

När handbollsherrarna har svikit, eller inte haft de berömda marginalerna med sig, har handbollsdamerna gett möjlighet till desto större glädje. Nathalie Hagman visade igår att hon är en spelare i högsta världsklass, en spelare som gör mål från hopplösa lägen och en säker straffskytt. Med sina 14 mål låg hon bakom att Sverige mot Nederländerna igår säkrade en kvartfinalplats. Det här laget har potential att gå hur långt som helst.

Sarah Sjöström levde upp till förväntningarna på 100 meter fjäril och stod för en gedigen insats i OS med en medalj av varje valör. Äntligen har vi fått se en svensk som man kan räkna med tar många medaljer i OS. Det är en prestation att både fira en medalj och återhämta sig för nya lopp dagen efter. Just därför menar jag att Michael Phelps är den störste liraren i de här olympiska spelen, större än Usain Bolt. Samtidigt är Sarah Sjöströms tre medaljer inte nog för att ge ett säkert bragdguld. Det var det som förväntades, att en prestation innehåller en hög grad av överraskning brukar premieras av bragdguldskommittén.


Efterskrift: Att de brasilianska kvällspassen är på svensk nattetid är tråkigt, men medför samtidigt att nyfikenheten över att kolla igenom resultaten från natten gör att jag vaknar upp enklare.

söndag 7 augusti 2016

OS: Rysardagen

Vilken dag det har varit! OS har verkligen visat sig från sin bästa sida. Idrott är som bäst när det är dramatiskt. Inte mindre än tre gånger har jag varit nervös idag. Först var det i samband med Li Fens pingismatch, en jämn drabbning som skulle avgöras i sju set. Li Fen låg länge under i matchen, men lyckades vinna det sjätte setet. Dessvärre fick hon ingen bra start i det avgörande setet, som tur var lyckades hon vända och vann till slut med 4-3 i set.

Pingissegern var dock bara början. Sen väntade handbollsherrarnas första match, mot de regerande europamästarna Tyskland. OS-handbollen kommer alltid ha en speciell plats i mitt idrottshjärta, det var nämligen handbollen som väckte mitt idrottsintresse vid OS i Sydney år 2000. Sverige fick en kanonstart i matchen, sen försvann fokus när talangen Lukas Nilsson skadades efter sju minuter. Tyskland tog över matchen och ledde i halvtid med 18-15. Sedan kom nagelbitaren i andra halvlek, där Sverige gång på gång åt ikapp försprånget, men när man väl kommit ikapp så slarvades det och Sverige lyckades inte ta ledningen igen. Tyvärr blev det förlust med 32-29, men Sverige hade verkligen förmågan att resa sig på nytt, även om det inte bar hela vägen den här gången. Jag är nyfiken på att se vad detta landslag kan åstadkomma under OS. Det är på förhand en jämn turnering där allt kan hända, det gäller att ha de berömda marginalerna på sin sida. Jag tror att Sverige kommer växa i turneringen och gå till semifinal.

Emma Johansson har idag tagit Sveriges första medalj, i det jämna cykelloppet där det hände mycket de sista milen. Man kan dra kopplingar till Johan Olssons femmilslopp från VM 2013. Där han och Dario Cologna först drar ifrån tillsammas, Cologna faller och Olsson är i ensamt majestät. Därefter jagar alla Olsson, men ingen kommer ikapp. Idag fick vi se holländskan Annemiek van Vleuten och brittiskan Mara Abbott dra ifrån. Van Vleuten faller traumatiskt, en krasch som tack och lov inte verkar vara så farlig, OS hade kunnat få ett tragiskt dödsfall här. Fallet gör att Mara Abbott är i ensam ledning och nu är frågan om den jagande trion med Emma Johansson kommer ikapp. Till skillnad från Johan Olsson lyckas dock inte Abbott hålla undan utan, blir inhämtad den sista kilometern och hon slutar till slut på den snöpliga fjärdeplatsen. Emma Johansson har inte krafterna och taktiken till en riktigt bra spurt, utan hon blir tvåa. Hon kommer utan tvekan att få leva med epitet ”Silver-Emma” länge. Men silver är inte fy skam, utan riktigt imponerande att göra om denna bedrift i en så fysiskt krävande sport åtta år efter första silvret. Däremot är jag lite besviken då jag hade tippat brons, men okej – det får funka för den här gången.

När det är OS på nattetid är det lättare att vakna, eftersom man har en hel del intressant att läsa om på morgonen. I morse var det inte allt för munter läsning dock, då svenska fotbollsdamerna förlorat mot Brasilien med 5-1. Imorgon kommer jag dock att vakna upp till mer roliga nyheter, då Sarah Sjöström kommer att ha tagit Sveriges första guld, på dagen 5800 dagar efter Lars Frölanders guld, vilket även är Sveriges senaste sim-medalj i ett OS. Visserligen har inte själva loppet börjat än, men sett till försök- och semifinalloppen så är det här ett lika säkert guld som inför Carolina Klüfts andra OS-dag i sjukampen 2004.


Efterskrift: Av de fyra bollsportslagen vi har i OS har fotbollsherrarna övertygat mest. Deras insats mot Colombia var mäkta imponerande!