OS: Kärleken till handboll

Den 16:e september 2000, hände det något speciellt. Den dagen blev jag intresserad av sport. Nu undrar du som läser hur jag kan veta det så exakt. Men det var ett speciellt evenemang som lockade mig, det var ingen fotbollsmatch, det var inte ishockey eller basket heller för den delen. Utan det var en handbollsmatch! Det var OS i Sydney, den första dagen spelar Sverige match mot hemmanationen Australien, jag fascinerades då av spelet, att det blev så många mål. Sverige utklassade för övrigt Australien med 44-23. Bra start på mitt förhållande till handbollen. Sen följde jag Sveriges matcher och det gick bra. Vinst i alla matcher fram till finalen den 30:e september där vi förlorade mot Ryssland. Det var den första jobbiga förlusten i idrott för min del. Jag fick känna på hur det är att förlora som supporter. I detta mästerskap fick jag mina första idrottsidoler som Magnus Wislander, Ljubomir Vranjes, Johan Pettersson, han med det fräcka långa håret (Staffan Olsson) och min absoluta favorit Stefan Lövgren.

Sedan tog jag och handbollen time-out fram till VM i Frankrike januari 2001. Då blev jag återigen intresserad och den här gången såg jag alla Sveriges matcher. Sveriges semifinal mot Jugoslavien är en match jag aldrig kommer att glömma. Sverige har ledningen i princip hela matchen, sen tar Jugoslavien ledningen med fyra minuter kvar. De har kvar ledningen när det är två minuter kvar, då kvitterar Sverige och sedan tror alla det skall bli förlängning. Men då skjuter Stefan Lövgren ett skott med ett par sekunder kvar som går in och Sverige vinner med uddamålet. Det målet som Stefan Lövgren gjorde kommer för mig att alltid vara det vackraste handbollsmålet som gjorts. Finalen mot Frankrike är en jämn nagelbitare. Sverige tar ledningen med 15 sekunder kvar av matchen, då tror jag det är klart, men Frankrike gör ett snabbt anfall och kvitterar. Matchen går till förlängning som Sverige sedan förlorar. Återigen en snöplig finalförlust!

Men i hemma-EM 2002 vinner äntligen Sverige turneringen, men det krävdes en riktig rysare till det. Sverige hade vunnit alla matcher fram till finalen förutom en gruppspelsmatch mot Danmark, i finalen väntade Tyskland som också bara hade förlorat en match. Finalen är jämn, men Sverige har ändå övertaget för det mesta. Matchen går dock till förlängning där Stefan Lövgren avgör med en lobbstraff, efter det att han tidigare i förlängningen skadat knät. EM 2002 är det enda mästerskapet som Sverige vunnit sedan jag blev intresserad av handboll.

Vid denna tidpunkt började jag även intressera mig för klubbhandbollen i Sverige, mitt favoritlag blev dåtidens giganter RIK (Redbergslid). I 9-årspresent fick jag en biljett till RIK:s hemmamatch mot Tumba, den första idrottsmatch som jag gick på. RIK vann med 32-26. Sedan gick jag på ytterligare två matcher den säsongen. En match var en vanlig seriematch mot H43, den andra var mot Drott. Matchen mot Drott var en match i finalserien och om RIK vann den matchen skulle de vinna SM-guld. Jag åkte till Frölundaborg med goda förhoppningar om vinst, och det blev det även också. Den natten sov jag lycklig.
De senaste åren har mitt förhållande till handboll varit sådär, jag följer långt ifrån alla matcher. Tycker det är kul med de stora mästerskapen, klubbhandbollen har jag koll på hur det går, men ser få matcher (trots att SVT har rättigheterna). Jag tycker det är tråkigt att RIK har sjunkit men gläds åt Sävehofs framgångar och att damlandslaget har blivit en nation att räkna med.

I hemma-VM 2011 gick jag på Sveriges match mot Sydkorea (vinst med 30-24), det var riktigt kul och jag började gilla det landslaget med profiler som Kim Andersson, Kim Ekdahl du Rietz och Jonas Källman. Kim Andersson får mig att tänka tillbaka på Stefan Lövgrens storhet, jag tycker deras spelstil är väldigt lika.
Men nu har mitt förhållande blivit mycket bättre i och med OS. Handbollsherrarna har åter igen blivit mitt favoritlandslag och i matchen mot Danmark igår kunde jag knappt sitta still, det var fruktansvärt spännande. Dramatiken i jämna handbollsmatcher kan ingen annan idrott eller någon film i hela världen jämföras med. Handbollen är outstanding där.

Imorgon klockan 18.00 kommer jag att sitta bänkad framför TV:n när Sverige spelar semifinal mot Ungern. Om Sverige spelar som man gjorde mot Danmark bör det räcka till vinst. Johan Sjöstrand i målet måste spela på topp. Försvaret måste spela lika bra som senast. Jag vill se mer av Kim Andersson och Kim Ekdahl du Rietz. Tänk om Sverige går till final, när jag var sex år förlorade Sverige OS-finalen. Tänk om de vinner den när jag hunnit bli 18.

P.S. Vilka fantastiska löpare vi har fått se ikväll. Usain Bolt vann avstannande 200 m på 19.32, om du inte saktat ned tror jag det hade blivit världsrekord. Världsrekord satte dock kenyanen David Rudisha på 800 meter, han slaktade motståndet och sprang in på 1.40,91.