Det finns två saker jag har lärt mig när det gäller tippa och OS. 1. Att det inte går att tippa rätt på vem som skall tända OS-elden. 2. Att man aldrig ska tippa ridsport!
Inför denna dag tippade jag två guld, Rolf-Göran Bengtsson var kanske vårt största guldhopp i hela OS. Halv elva ser jag via expressen att hans häst är skadad, dock inte hur allvarligt det är. Halv tolv får jag beskedet via SVT att Rolf Göran inte kommer till start, hans häst Casall har en blödning i hoven och de vågar inte starta. Det är klart att detta var först och främst tråkigt, Rolf-Göran har laddat för detta ett bra tag och sedan ”sviker” hästen honom. Vissa gillar charmen med att det är hästar som avgör, jag tycker inte om det. Det gör det hela till en opålitlig sport där förväntningar kan försvinna direkt, bara för att en häst inte vill hoppa. Idag var inte fallet så, hästen kunde inte hoppa, men överlag tycker jag det är ett stort problem vilket gör att jag inte följer hästsport.
Det andra guldet jag tippade var i kanot, K2 1000 m, med Markus Oscarsson & Henrik Nilsson. Jag trodde på en repris från Aten 2004. Det såg bra ut till en början. Vid mellantidspasseringarna 500 och 750 m var svenskarna i ledning och jag kunde knappt sitta still i soffan, började ropa ”kom igen nu”, ”det här ser bra ut”. Men svenskarna tappade på de sista 250 meterna och föll till en femteplats. Jag tycker att deras prestation var klart godkänd, men såklart snöpligt att tappa medaljen. Taktiken kan man vara kritisk till, de borde sparat på krafterna för att komma med en bättre spurt, men jag tänker inte kritisera två tidigare olympiska guldmedaljörer. Tack för spänningen och dramatiken ni bjöd oss på.
En dag som denna, med två stora svenska motgångar fick vi även vara med om OS höjdpunkt ur svensk synvinkel hittills, vi tog ingen medalj, men en stor seger. När svenska handbollsherrarna bjöd på en redan klassisk nagelbitare mot Danmark i kvartsfinalen. Matchen stod och vägde, Sverige hade haft ledningen matchen igenom fram till den 47:e minuten då Danmark gör 18-17. Sedan får vi vara med om jobbigt långa minuter, men Sverige vinner till slut med 24-22 efter många kloka tränardrag. Det var laginsatsen som gav Sverige segern. Äntligen fungerade försvarsspelet riktigt bra och Johan Sjöstrand, vilken världsmålvakt du är! Du räddade kvar Sverige i första halvlek! Sverige gjorde matchen igenom det hela bra. Det som kan utvecklas till semifinalen mot Ungern på fredag är anfallsspelet, det fungerade inte på topp. Om det gör det på fredag går vi till final!
Det har inte satts något världsrekord i friidrotten än, jag hoppas Usain Bolt och Yohan Blake kan pressa varandra ned till världsrekordtid på 200 m-finalen imorgon. Det vore mäktigt om 19-sekundersgränsen spräcktes imorgon!
"Det gör det hela till en opålitlig sport där förväntningar kan försvinna direkt, bara för att en häst inte vill hoppa. Idag var inte fallet så, hästen kunde inte hoppa, men överlag tycker jag det är ett stort problem vilket gör att jag inte följer hästsport."
SvaraRaderaDen här kommentaren känns väldigt mycket Hermanssonbröderna! jag som inte är särskilt intresserad av hästsport direkt förstår din poäng, men tycker samtidigt det är en del av charmen om hästen är i form eller inte som gör det speciellt, just eftersom det är ett samarbete! bryr mig nog inte om pålitligheten så mycket..
Haha! Du känner dina bröder väl! :) Jag förstår att folk tycker om den tjusningen med hästsporten att det är samarbetet med hästen som avgör. Men jag tycker det är tråkigt att flera års träning och kamp kan gå i kras bara för att en häst inte vill hoppa, så var inte fallet med Rolf-Göran.
RaderaMen i OS 2000 i Sydney fick vi se tysken, världsettan och storfavoriten Ludger Beerbaums drömmar försvinna bara för att hans häst inte ville hoppa den dagen. Nu är detta ett ovanligt fall, men opålitligheten gör att hästsporten tappar sin charm, anser jag.