OS: Guldet som blev till silver

Så fick vi idag vår första medalj, det blev ett silver genom Sara Algotsson Ostholt i fälttävlan. Nu firas det stort och någon som vi inte kände för en vecka sedan har plötsligt blivit allas vår hjälte. Det är detta som är grejen med OS. De okända blir rikskända för några veckor och glöms sedan bort igen. Så är det faktiskt, hand upp ni som vet vem Therese Torgersson är!? Saras silver hade mycket väl kunnat bli ett guld, hon rev sista hindret med darr och det gav henne silvret, om hon inte rivit hade vi fått fira ett guld. OS-guldmedaljörer kommer vi ihåg bättre, eller ja jag tror att det är några fler som vet vem Jonas Edman är. Stort grattis i alla fall Sara och vi får la hoppas att detta kan ge det här omtalade positiva flytet i den svenska truppen, hoppas även detta ger viss inspiration till en annan Sarah. Sarah Sjöström verkar tyvärr vara ur form, de tider hon presterat tidigare i år hade räckt till medalj i flera lopp.

Guldet blev till silver även för Michael Phelps idag. 27-årige Phelps var storfavorit på favoritdistansen 200 m fjäril, en distans han inte förlorat sedan han var 16 år, han har tagit alla mästerskapsguld sedan 2001. De första 190 meterna ledde Phelps, men han tappade den och Sydafrikanen Chad Le Clos vann med fem hundradelar före Phelps. Phelps fick dock senare revansch på den långa stafetten (4x200 m fritt), där det amerikanska laget vann guldet och Phelps blev därmed historisk. Han är nämligen med 19 medaljer den idrottare som tagit flest OS-medaljer!

Idag fick jag för första gången se en släkting tävla i OS! Min svägerskas syster Christine Bjerendal gick idag ut i bågskyttet och det bjöd på stor dramatik. Christine hade ledningen inför sista pilen, men hon tappade den och förlorade. Men ändå, hon var nära och slå ut den 16:e rankade japanskan Hayakawa och jag fick upp ögonen för bågskytte. Tänk vilken TV-sport det är alltså, det är få sporter i OS som kan erbjuda lika mycket dramatik. Synd bara att bågskytte sänds vart fjärde år, jag ser fram emot att få se Christine skjuta i OS igen i Rio. Jag ser fram emot de kommande släktkalasen, känns som att det kan bli intressanta samtal!
En annan rolig sak är att Therese Alshammar känner sig frisk och kommer till start till försöken på 50 m fritt på fredag. Det är nog kanske den idrottaren i hela OS som jag mest unnar ett guld, om hon tar det kan hon på allvar ses som en av de största svenska kvinnliga idrottarna genom tiderna.

Handbollsherrarna körde som väntat över Storbritannien, slutresultatet blev hela 41-19. Mitt favoritlandslag har spelat övertygande hittills, men nu väntar den regerande vicemästaren Island på torsdag. Det blir en svår nöt att knäcka, men det är inget omöjligt motstånd. Det blir en bra värdemätare på hur bra det svenska laget är. Det är skönt att handbollsherrarna i praktiken har säkrat en kvartsfinalplats.

P.S. Therese Torgersson tog brons i segling i Aten-OS 2004 tillsammans med Vendela Zachrisson (idag Santén). Jonas Edman tog OS-guld, 50 m liggande skytte, i Sydney år 2000.

OS: Doldisarnas dag

Idag vaknade jag med en besviken känsla. Känslan av att Sverige kommer göra ett fiaskoartat OS. Mycket beror det på Sarah Sjöströms medaljmiss, men man skall inte direkt ha hårda krav på henne, hon är ju ändå bara 18 år. Det var inte mycket jag såg fram emot heller idag när jag vaknade, idag stod det fälttävlan, skytte och segling på programmet. Det är sporter jag inte skulle se på om det inte var OS. När jag funderade på vad jag egentigen skulle ta upp i dagens krönika kom jag inte på något bra. Skulle jag skriva om OS-fotbollen och Spaniens uttåg efter två förlorade matcher, eller skulle jag skriva en krönika som uppladdning inför Angeredsboxaren Salomo N´Tuves match, vars livshistoria förtjänar inte bara en krönika, utan en novell. Men sen kom jag på vad jag skulle skriva om, ett riktigt OS-fenomen.

Idag är det massa svenska medaljhopp som har dykt upp! Sara Algotsson-Ostholt är i delad ledning i fälttävlan (hästsport) inför morgondagens avslutande delgren. Det svenska fälttävlanlaget ligger på tredje plats, och har också chans till medalj. Skeet-skytten Stefan Nilsson ligger delad tvåa efter att bara ha missat 3 av 75 lerduvor, han är bara 22 år och är i London för att ”se och lära” inför Rio 2016, så det får inte sättas någon press på Nilsson. Utan det kan bara bli en trevlig överraskning om han tar medalj imorgon. De svenska seglarna har också öppnat stabilt, idag har vi 2-3 medaljlägen, men mycket kan hända.

Det är detta som är charmen med sommar-OS, namn som vi aldrig har hört förut kan plötsligt över en dag bli nationalidoler. Det skall egentligen inte vara möjligt i dagens mediaklimat att idrottspersonligheter som tillhör världseliten i sin sport, är helt okända för oss och plötsligt får en bit i vårt hjärta. Medias påverkan på idrott är stor, men det är ju vi som bestämmer utbudet på vad media rapporterar om. Är det verkligen så att de enda sporter som rapporteras i media är de vi är intresserade av? För att vi skall få större kunskap krävs det att medierna sänder och skriver mer om de mindre sporterna. Jag är ännu mer bekymrad för framtiden, när SVT tappar rättigheterna till MTG är det stor risk att badminton, segling och skytte kommer sändas i små extra kanaler och tillgången bli minimal. Idag sänder inte SVT de sporterna i sin huvudkanal, men vi har ändå möjligheten att få se sporterna via SVT Play.

Nu skall jag se Sverige-Norge i damhandbollen och sedan skall jag följa Salomo N´Tuves boxningsmatch. Det är detta som är OS, möjligheten att växla mellan sporter hela dagen!

P.S. Vad är det egentligen med Moskva? Pontus Wernbloom stack dit i vintras och nu skall både Rasmus Elm och Kim Källström spela där (för olika lag dock, men ändå). Tror ni att Ryska ligan kan bidra med topplag till Champions League, eller går spelarna dit för pengarna?

OS: Dag 2

4327! Så många dagar sedan är det Sverige tog en medalj i simning i ett olympiskt spel senast. Då var det Therese Alshammar som blev besviken över silvret hon fick på 50 m fritt! Efter två olympiska spel utan en simmedalj fick trodde jag ikväll att vi äntligen skulle få se den sviten brytas av 18:årige (snart 19) Sarah Sjöström.  Men Sjöström blev bara fyra. Fjärdeplatser är ju något som vi svenskar är vana vid, både vid OS 2004 och 2008 hade Sverige fler fjärdeplatser än medaljer. Jag hoppas inte att detta OS blir ett nytt ”fjärdeplats-OS”, men just nu känns det så. Det känns som att Sverige inte har flytet eller turen med sig.

Sarah Sjöström är bara 18 år, kommer att få massa fler chanser till medaljer. Men idag fick vi se en lysande olympisk karriär släckas, jag tror nämligen detta var 7:e och sista gången för Jörgen Persson. Visserligen har han lagspelet kvar, men Sverige har Tyskland i sin grupp så ”vi” lär inte gå vidare ifrån den. Jag unnade verkligen Persson en medalj, han har kommit fyra två gånger (2000 & 2008). Han har fått stå i skuggan bakom J-O Waldner, om inte Waldner hade spelat hade vi uppskattat Perssons meriter mer.

Mitt medaljtips sprack för övrigt redan denna eftermiddag när bronstippade cyklisten Emma Johansson fick punktering, det känns allt mer och mer som att jag borde sluta tippa. För detta året i alla fall.

Idag fick jag även se mitt gamla favoritlandslag göra OS-comeback! Handbollsherrarna slog Tunisien med säkra 28-21. Det var 12 år sen sist, då hette favoriterna Wislander, Vranjes, Lövgren och Staffan Olsson. Idag heter de Doder, Kim Andersson, Källman och Ekdahl du Rietz. Jag tror att handbollsherrarna kan gå riktigt långt! T.o.m. ta en semifinalplats och på allvar kämpa om medaljerna. De når i alla fall kvartsfinal och där kan allt hända.

Kvällens revansch fick vi se av Frankrike! När deras simstafettlag på 4x100 m medley slog USA. USA ledde fram till sista sträckan, men gårdagens suveräne segrare Ryan Lochte tappade ledningen till förmån för Frankrike. För fyra års sen ledde Frankrike stafetten med 50 meter kvar men amerikanen Jason Lezak gjorde en fantastisk spurt och knep guldet till USA och Michael Phelps!

Imorgon ser jag faktiskt fram emot damernas bågskytte när min svägerskas syster Christine Bjerendal skall skjuta. Riktigt roligt att få en släkting tävla i OS!

OS: Tronskiftet

Ikväll fick vi vara med om en av OS på förhands största dueller. Loppet kommer vi att minnas som duellen som kom av sig, den mellan amerikanerna Michael Phelps och Ryan Lochte på 400 m medley (simning).

Simkungen Michael Phelps fick stiga ner från tronen. Han har hittills tagit 14 OS-guld, varav åtta i Peking senast! Mellan åren 1998-2008 fyllde han varenda lucka i kalendern med träning eller återupphämtning, allt för att bli historisk och den förste att vinna 8 OS-guld i ett OS! Efter att han gjort det 2008 kom tomheten smygande, han tänkte: ”jaha, vad hander nu då?”. Nu hade han inte längre något mål att träna för och han kände sig mätt. Han började göra andra saker än att träna, skandalrubriker där han rökte Cannabis dök upp under 2009. Han tog ner på träningen och tappade allt mer och mer av sin överlägsenhet.

Jag jämför denna duell med Wimbledonmatchen 2001 mellan Pete Sampras och Roger Federer, dåtidens tenniskung Sampras mötte kronprinsen Federer. Federer vann matchen och man kan säga att det var den matchen som var tronskiftet. Federer har sedan dess varit tenniskungen (med några svackor).

Under VM i Shanghai förra året fick Michael Phelps stryk av sin landsman Ryan Lochte på 200 m medley. Vi kunde ana i försöket att samma sak skulle hända ikväll. Phelps såg inte pigg ut och gick till final som 8:e och sista man, gick vidare med enbart sju hundradelar till godo.

Ikväll fick vi alltså se tronskiftet i simningen. Jag höll på Phelps, men det var ren slakt av Lochte. Han vann välförtjänt, Phelps blev bara fyra. Frågan som ekade i mitt huvud var ”Vad hände med Phelps?”. Att han skulle förlora duellen var ingen stor skräll, men att han missade medalj kan nog bli en av OS största skrällar, ett fiasko. Om Phelps tar fyra medaljer i detta OS, blir han den olympier som har tagit flest medaljer någonsin, nu har han sex försök kvar. Jag tror han klarar det!

Det kan bli ett stort tronskifte till i OS, det i sprintlöpningen mellan jamaicanerna Usain Bolt och Yohan Blake, men det är först nästa helg. Denna vecka fokuserar vi på simningen, friidrotten får vi diskutera andra veckan.

Cykelguldet gick idag till Alexander Vinokourov från Kazakstan. Han blev den äldste cyklisten att vinna ett OS-guld, men jag har svårt att dela hans glädje. Vinokourov har nämligen varit dopingavstängd och jag tycker alltid att det är lika tråkigt när någon som varit dopingavstängd vinner, trots att de idag är rena.

Jag bär även med mig spänningen från damernas handbollsmatch mot Danmark idag, det var faktiskt en av de spännande matcherna jag sett på länge, synd att det blev förlust med 21-18.

Det var fantastiskt kul att se Jörgen Persson (bordtennis) vinna sin match idag, den mannen levererar än, 46 år gammal!

Imorgon ser jag fram emot herrarnas handbollsmatch mot Tunisien, första gången på 12 år de är med! Det var faktiskt det handbollslaget i Sydney-OS med Wislander, Vranjes, Lövgren, Frändesjö m.m. som gjorde mig intresserad av sport, där började min kärlek till sport växa.

P.S. Jag tror även vi får vår första medalj imorgon genom simmerskan Sarah Sjöström, innan OS tippade jag guld, nu tror jag det blir silver.

Twitter

Sedan juni finns jag på Twitter. Där jag skriver liverapporter och mina åsikter kring aktuella evenemang. Ni får gärna följa mig, mitt användarnamn är: SigneratHerman (Hermansson var tyvärr för långt), ni får mer än gärna följa mig där! Nu kommer jag att "tweeta" väldigt mycket om OS!

OS: Medaljtips "Guldet blev till sand"

När jag tippar har jag en förmåga att bli optimistisk, när jag tippade OS 2008 t.ex. så tippade jag 14 svenska medaljer - det blev fem. Sen har inte 2012 varit mitt tippningsår, t.ex. så tippade jag Holland som vinnare av fotbolls-EM, men de fick ju lämna turneringen efter gruppspelet. Så ni får ta den här tippningen med en nypa salt – men jag hoppas på revansch!

En kort analys visar att 2012 är simningens år. I sommar-OS finns det två stora idrotter enligt mig, nämligen friidrott och simning. OS i Sydney 2000 var simmarnas, Aten 2004 var friidrottarnas och Peking 2008 var det inget av dem (för svensk del). Nu tror jag London 2012 blir simmarnas OS för att låta Rio 2016 återigen bli friidrottarnas?

Jag har försökt vara kritisk och sovrat antalet svenska medaljer, men jag tror fortfarande det blir 10 svenska medaljer varav 4 guld:

Guld:

Markus Oscarsson & Henrik Nilsson, kanot K2 1000 m
Therese Alshammar, simning 50 m fritt
Sarah Sjöström, simning 100 m fjäril
Rolf-Göran Bengtsson, hästhoppning

Silver:

Jimmy Lidberg, brottning
Sofia Paldanius, kanot
Håkan Dalby, skytte

Brons:

Emma Johansson, cykel linjelopp
Michel Tornéus, längdhopp
Frida Svensson, rodd

De som jag har tagit bort för att jag inte skall tippa för många medaljer är bl.a. Sofia Mattsson, brottning; Anna Lindberg, simhopp; Lassi Karonen, rodd; damfotbollslandslaget; Anna Laurell, boxning & Anders Gustafsson, kanot.

Det är i simbassängen som Sverige kommer att få sina största framgångar, och det är även i simbassängen som OS internationella höjdpunkt kommer att vara. Duellen mellan amerikanerna Michael Phelps och Ryan Lochte. Phelps blev OS-kung 2008. Blir 2012 Lochtes år?

OS: Greatest Day

Det är drygt en vecka kvar till OS och jag blir mer och mer laddad för varje dag. Trots att ett helt OS ligger framför OS är jag tveksam till om någon dag kommer att bli större än den 16:e augusti 2008.

Det var under OS andra helg, den fina helgen då OS två största sporter friidrott och simning pågår samtidigt. Tidigt på morgonen svensk tid vinner den amerikanske Michael Phelps sitt sjunde guld i OS 2008. Denna händelse utsågs av amerikanska ”Sports Illustrated” till 00-talets största sporthändelse. Det är sättet han gjorde det på som är det magiska. Efter 50 m ligger Phelps bara sjua, men under de sista 50 m kommer han ikapp och vinner över serben Cavic med bara en hundradel. Phelps gjorde en perfekt målgång, ingen trodde han skulle vinna med en meter kvar, men han får in handen perfekt i kaklet.

Det andra stora ögonblicket den här dagen kom på fjärde plats i ”Sports illustrated”-s lista över sporthändelser det första årtiondet på 2000-talet. Själv tycker jag det här ögonblicket är större än Phelps seger, kanske det största idrottsögonblicket jag har sett. Det är när Usain Bolt vinner 100 m-finalen i Peking avstannande på 9.69. Visserligen hade Bolt tidigare under säsongen slagit världsrekord, men veckan innan är Bolt tveksam till om han skall springa 100 m eller inte(han säger att han är i Peking för att springa 200 m), han blir t.o.m. arg på sin tränare som avslöjar att Bolt kommer att springa 100 m. Det som sedan följer är idrottshistoria, i semifinalen springer Bolt joggande in på 9.90 redan då anar man att något stort är på gång. Sedan i finalen är Bolt totalt överlägsen och vinner med 2 tiondelar över tvåan Thompson. Sättet Bolt gör det på är också stort, han joggar in i mål med armarna utsträckta och man har beräknat att om han skulle springa för full fart ända in i mål skulle han sprungit på 9.52.

Det här kanske var den största idrottsdagen i mitt liv, jag kanske aldrig kommer att få vara med om en större OS-dag. Men jag hoppas såklart att jag får vara med om större dagar, hade varit lite segt om min största idrottsdag var när jag bara var 14 år.

Den uppmärksamme har antagligen märkt att rubriken ”Greatest day” är en titel på en låt av ”Take That”. Ryktena säger nämligen att ”Take That” skall spela på OS-invigningen, det är mycket hemlighetsmakeri bakom invigningen men klart är att Paul McCartney skall spela och det ryktas även om Coldplay och Spice Girls.

Vem som skall tända OS-elden brukar också vara hemligt in i det sista. Det är ingen självklar favorit, löparen Sebastian Coe är en kandidat, men han sitter med i organisationskommittén vilket försämrar hans chanser. Jag tror att trestegshopparen Jonathan Edwards får tända OS-elden. Det är dock inte otänkbart att man väljer en skotsk idrottsman, då tror jag att cyklisten Chris Hoy eller tennisspelaren Andy Murray ligger bra till. Svensk fanbärare tror jag blir Rolf-Göran Bengtsson!

Jag kommer återkomma med fler krönikor inför OS, bl.a. med vilka svenskar jag tror tar medalj. Men jag kan redan nu skriva att jag tror kanotisterna Markus Oscarsson & Henrik Nilsson återupprepar succén ifrån 2004 med att vinna guld.

EM: FINAL

Då är dagen äntligen här, det är dags för final. Idag kommer jag att gå omkring, tänka på matchen och ladda hela dagen, allt för att vara så taggad som möjligt när finalen väl är. Egentligen förstår jag inte varför jag laddar så mycket, mästerskapsfinaler är sällan välspelade. Ikväll kommer vi nog inte få se EM:s bästa match tyvärr, den fick vi se i torsdags när Italien spelade ut Tyskland. Men det är ju ändå final, det är bara en mästerskapsfinal vartannat år, därför kommer jag att vara tokladdad.

Finallagen Spanien – Italien möttes ju redan i gruppspelet, den gången slutade det 1-1 efter mål av di Natale och Fabregas. Den gången tyckte jag Italien spelade bättre och i kvällens match får vi se om Spaniens förbundskapten Del Bosque har lärt sig av misstaget han gjorde förra gången – att inte starta med en renodlad anfallare. Jag anser att det vore tjänstefel av Del Bosque att inte starta med Fernando Torres, jag tycker att han har varit grym hittills i EM och är den mest underskattade spelaren i hela EM.

I torsdags fick vi se en ny superstjärna födas, Super-Mario Balotelli. Han tystade tvivlarna med två klassmål mot självaste Tyskland. Jag ser Balotelli som EM:s största profil hittills och tror han kan avgöra Finalen på egen hand. Jag hoppas att Italien vinner, de är värda det. Jag tycker de har spelat en fantastisk fotboll, har anpassat sig efter sina motståndare och vunnit välförtjänt sina matcher i slutspelet. Det som jag gillar med Italien är att de vågar skjuta långskott som Mario Balotellis 2-0 mål och inte behöver passa in bollen i straffområdet och sedan skjuta (som deras finalmotståndare Spanien).

Det här blir den 7:e mästerskapsfinalen som jag kommer att se och den första på 10 år som jag kommer att se hemma i Mölndal. EM-finalen 2004 såg jag på mitt sommarställe i Värmland, VM-finalen 2006 såg jag i en spansk lägenhet en varm sommarkväll. EM-finalen 2008 såg jag i en norsk stugby och VM-finalen senast såg jag också på mitt sommarställe i Värmland. Så det känns skönt att kunna få se finalen hemma i soffan i Mölndal ikväll.

EM 2012 är mästerskapet där sviterna bryts. Några sviter som brutits:
1. England vann för första gången en mästerskapsmatch över Sverige (nåväl, Storbritannien slog Sverige i OS 1908, men Storbritannien och England är ju inte samma sak)
2. Sverige vann för första gången på 43 år en landskamp över Frankrike
3. Spanien vann för första gången en mästerskapsmatch över Frankrike

Inför kvällens match är det två sviter som hänger i luften, en faktamässig och en mer personlig. Spanien har inte vunnit en mästerskapsmatch under ordinarie tid mot Italien sedan OS i belgiska Antwerpen 1920, den sviten kan brytas ikväll (Spanien vann visserligen EM-kvartsfinalen 2008 mot Italien, men då efter straffläggning). Sedan är det en svit till som svider för mig, det är nämligen så att i alla sex mästerskapsfinaler som jag har sett, har det lag som jag hållit på förlorat:

EM 2000: Frankrike – Italien (Var inte så intresserad av fotboll då, höll på Italien för att jag varit på semester där året innan, Frankrike vann).
VM 2002: Brasilien – Tyskland (Jag höll på Tyskland, Brasilien vann).
EM 2004: Portugal – Grekland (Jag tycker att Portugal än idag förtjänade att vinna, höll på de då - men Grekland vann).
VM 2006: Frankrike – Italien (Hade tippat Frankrike som mästare inför turneringen och grät en skvätt efter Zidanes skalle och Trezeguets ribbträff i strafflängningen, Italien vann)
EM 2008: Tyskland – Spanien (Höll på Tyskland men Spanien vann, tröstade mig själv med att gå ut och kasta macka efter matchen i en norsk sjö, fick 11 studs och är ett rekord som jag nog aldrig kommer att slå)
VM 2010: Holland – Spanien (Hade tippat Holland som mästare inför VM och höll stenhårt på de i finalen, trots deras fula spel. Minns än idag tomheten efter Andres Iniestas avgörande mål i den 117:e minuten, Spanien vann).

Ikväll kommer en av dessa sviter att brytas. Jag hoppas det blir den över min bittra finalserie, men jag tror dock att den kommer att bestå efter matchen. Jag tror alltså att Spanien vinner men jag håller stenhårt på Italien och hoppas att vi får se Super-Mario glänsa idag igen.